2013 Skåne

Start på eftermiddagen i ett kallt och blåsigt Smygehuk - förmodligen helt normalt kustväder så här i början av april. Skönt att äntligen vara iväg i alla fall.

De första milen över skåneslätten är absolut fullständigt platta och känns ungefär som att gå igenom ett väldigt glest villaområde. Här finns definitivt inga avskilda platser där man kan slå läger, så det är bara att gå på tills det blir lite kulligare och de första skogspartierna börjar dyka upp.

Till slut hittar jag dock ett trevligt skogsparti där jag kan bivackera. Sover gott större delen av natten förutom en kort period då någon större hönsfågel envisas med att markera revir i närheten genom att göra maximalt med oväsen.

Nästa dag bjuder på fantastiskt väder och landskapet den sista biten upp mot Romeleåsen är vackert och småkuperat - ren njutning att vandra här.

Följer Skåneleden genom Häckebergareservatet vilket mest innebär industriskog och hyggen med några mindre vackrare partier här och där. För den kulturhistoriskt intresserade så måste det dock vara en guldgruva med alla stensträngar och andra lämningar man ser överallt. Från Romeleklint hade jag hoppats på lite utsikt, men trots att löven ännu inte spruckit ut så är det alldeles för många träd i vägen för att man ska se något alls.

På Revingehed omges man av militärfordon och mer fredliga kossor. Det är åter fullständigt platt, men här består marken främst av grus- och sandavlagragringar från istiden vilket gör området mindre attraktivt för jordbruk. Militärer och kor verkar dock inte ha något emot detta.

Här stannar jag över natten vid Krankesjöns vindskydd. Detta är en utmärkt plats för att titta på fågelskådare av alla de slag.

Efter Vombsänkan så går man uppför en backe på hundra höjdmeter och är tillbaks i det skånska odlingslandskapet igen - fullt av gamla broar, slott och andra kulturlämningar.

I Hörby fyller jag på förråden på ICA innan jag kommer in i Fulltofta strövområde. Bitvis känns det som om det är mer vinter än vår i de skuggigare skogspartierna.

Jag spenderar natten i vindskyddet vid naturcentret i Kvarröd.

Jag fortsätter norrut på småvägar genom ett otroligt pittoreskt småkulligt landskap fullt av små gårdar, stengärsgårdar och mindre samhällen fram till vindskyddet vid Lillsjödal.

Har fått en blåsa på vänster lilltå som bara blir större för varje dag trots omsorgsfull tejpning, så jag bestämmer mig för att gå ner till Hässleholm för en vilopaus på några dagar. Vägen dit följer jag Skåneleden genom underbara bokskogar, bäckraviner och förbi Hovdala slott innan jag hoppar på tåget vid lunchtid.


Efter at ha varit hemma några dagar startar jag igen med helt nytt skinn på lilltån. Passerar vallgraven och stengrunden från Mölleröds slottsruin utanför Hässleholm och fäljer Skåneleden upp mot Vedema.

På stigar och småvägar leder vandringen så småningom fram till vindskyddet vid Olastorp där jag stannar för natten.

Nästa morgon är det gråmulet och dimmigt när jag fortsätter upp mot gränsen till Småland.

Passerar in i Småland på eftermiddagen och börjar så småningom se mig om efter en lämplig plats att bivackera för natten. Helt plötsligt kommer jag ut på en gigantisk nybyggd trafikled som enligt min karta bara ska vara en vanlig landsväg. Eftersom jag börjar bli trött och inte vet riktigt vart den tar vägen och hur långt jag måste följa den så går jag genom älgstängslet och in i skogen en bit tills jag hittar en någorlunda sovplats.

Nästa dag visar det sig att trafikleden snart viker av söderut mot Osby och jag är åter tillbaks på den lugna småländska landsbygden.

Stannar till ett tag vid sjön Römningen och lagar till lite mat innar jag fortsätter norrut någon timma till.

När jag tar bort tejpen som jag varit tvungen att åter sätta på lilltån så ser den inte alls vacker ut. Uppenbarligen så var pausen jag tog vid Hässleholm alltför kort för att bygga upp riktig ny hud på tån, så nu finns det inga marginaler kvar för slitage. Jag bestämmer mig för att avbryta igen.

Vid Hå på vägen mellan Hamneda och Älmhult hittar jag en busshålplats med tidtabell som säger att nästa buss kommer om ett par timmar. Jag sätter mig vid ett träd och väntar, förutom under några korta skurar då jag flyr in i busskuren, tills bussen dyker upp och jag får återvända till civilisationen.

Västergötland >>>