SAREKFJÄLLEN

Laitaure.

Logi i Aktse hos Amul Länta i den västra gården, en enkel men härlig fjällboning, där även litet bidrag till kosthållet, såsom något mjölk och eventuellt fisk, bör kunna påräknas.

Laitaure (498 m) är säkerligen vårt lands mest storslagna fjällsjö och en av de naturskönaste sjöar på jorden. Dess östra del ligger ännu inom lågfjällen, men den västra, som till ett djup av 700–800 m genomskär mellanbergen (syenitformation med underliggande silur) bildar liksom en öppen port, genom vilken man från sjön har en praktfull utsikt uppåt Rapadalen (fig. 16). Portens norra dörrpost utgöres av den egendomligt formade fjällnäsan Skerfe (vid dess fot en gammal offerplats), den södra bildas av det nästan lika tvärbranta Tjakkeli, ett av de ståtligaste berg i hela fjälltrakten (fig. 15) ehuru ej nående högre än 1 221 m. Mitt i porten ligger det egendomligt placerade, tärningsformade lilla Nammatj. Där bakom framträder kulissformigt på norra sidan den långa bergåsen Ritok, på den södra det mera massformiga Vaikantjåkko. I fonden resa sig på omkr. 2 mils avstånd de mäktiga amfibolitfjällen Skaitetjåkko, Kåtoktjåkko (dominerande) och Pelloreppe. Från Aktsegårdarna ändrar sig bilden något och den nordligaste av Pårtekaises 3 mil avlägsna toppar, Lullihatjåkko, inträder i tavlan.

Fig. 15. Tjakkeli från NO. A. H, 25 juni 1915.

Rapadalen genomflytes av Rapaälven, som är högfjällens förnämsta dräneringsåder. Den avvattnar ett trettiotal glaciärer och dess vatten är därför sommartiden alltid grumligt. Under varmt och regnigt väder, då vattnet i älven kan stiga ett par meter över lågvattenståndet, kan slamhalten uppgå till 0.5 kg per kbm. Största delen av slammet avsätter sig vid älvens utflöde i Laitaure. Där har den sedan istiden uppbyggt ett 6 km långt delta, som är Laitaures största märkvärdighet. En viss grumlighet fortsätter vid högvatten genom hela Laitaure, Laitätno och Blackälven samt är stundom märkbar i Skalkas västra delar. Redan från Aktse (omkr. 35 m över Laitaure) kan man få en föreställning om deltat. Vill man skaffa sig en god översikt över detsamma bör man bestiga Skerfe, Nammatj eller Tjakkeli.

Fig. 16. Rapadalens mynning sedd från Laitaure. 1 Tjakkeli, 2 Vaikantjåkko, 3 Kåtoktjåkko, 4 Nammatj, 5 Ritok, 6 Skerfe. A. H. 25 juni 1915.

Skerfe (1 194 m) är obestigligt från S, men är lätt åtkomligt från Aktse. 1) Man kan följa turistvägen upp på fjällslätten (såvida ej måhända någon genare stig gives), följer kanten av fjällslätten mot V, tills man når Skerfeberget, som från baksidan (NO) ter sig såsom en rund kulle. Då den södra väggbranten stupar vertikalt flera hundra m och är genomdragen av talrika sprickor, torde det vara rådligast att ej gå för nära kanten. På västsluttningen av berget synes på avstånd en stor öppen spricka nära kanten; de närmare omständigheterna därstädes äro dock ännu okända. Förhållandet manar till försiktighet. 2) Skerfe kan även bestigas från V. Kommer man från Aktse, kan man då först ro sjön, Nuortätno (Norrälven) och Kavakvelmes (Krokälven) till den stora lagunen Saiva, där man går i land vid lappkåtorna. Därifrån torde man antingen böra följa lappflyttningsvägen inåt Rapadalen ett kortare stycke och därefter styra kosan uppemot bergssluttningen mellan Skerfe och Kertoketjtjåkko eller ock omedelbart slå in på riktningen dit. Närmare kanten är sluttningen ställvis ganska brant, varför man bör välja sin väg. Väl uppe tager man av åt öster, följande tvärbranten på vederbörligt avstånd.

Fig. 17. Utsikt från Nammatj över Rapaälvens delta. T. v. Skerfe, t. h. Tjakkeli. A. H. 16 juli 1899.

Nammatj (825 m) erbjuder den vackraste utsikten över deltat. För att bestiga detta lilla berg företager man samma roddtur som omnämnes i tur 2 under Skerfe. Från Saiva följer man lappflyttningsvägen, tills man kommit ett stycke förbi berget. Detta är nämligen obestigligt från alla håll utom från V. Åt detta håll är en rätt bekväm sluttning. Från det sydöstra hörnet av den lilla topplatån har man den bästa utsikt över det modellartade deltat (fig. 17), Skerfe, Tjakkeli och Rapadalen ända uppåt Kåtoktjåkko och Pelloreppe. I deltat lägger man märke till följande väsentliga drag: de tre huvudälvgrenarna Nuortätno (Norrälven), Kuoutätno (Mittälven) och Årjeliätno (sydälven) samt en mängd andra älvgrenar, mellan vilka lagunförande öar inneslutas; laguner innestängas även mellan älvgrenarnas barriärer och bukter vid land, i vilkas begränsning även ändmoränbågar spela en stor roll; vid högvatten visar sig en mängd olika skiftningar i vattnets färg i älven och lagunerna, beroende på blandningar mellan det oerhört grumliga älvvattnet och klart vatten från land o. s. v.

Tjakkeli (1 221 m) ligger såsom en mäktig bergklots nästan mitt framför Rapadalens huvudaxel. Såväl från skogstrakterna i öster (fig. 15) som från dalgången (fig. 18) framträder det majestätiskt och kan väl tåla jämförelse med amfibolitfjällens toppar. Den mot Laitaure vända sidan tyckes vara i det närmaste lika obestiglig som motsvarande brant av Skerfe, dock är det måhända möjligt, att en uppstigning i någon kaminartad skreva, t. ex. en täml. nära väständan, skall lyckas. Från öster besteg jag berget 13/1 1904; talusbildningarna stiga visserligen där till stor höjd, men över dem betydande branter, som äro svåra att passera. Det lättaste stället att komma upp på Tjakkeli är ungefär mitt på SV sluttningen. Även har jag bestigit Tjakkeli från V (1899); endast högst upp i en brant ravin föreligga några obetydliga svårigheter att komma fram. Från väständan en praktfull utsikt uppåt Rapadalen ända till dess tvärböjning vid Låddepakte. Nere i dalen den ena bergrigelkulissen bakom den andra. Från stupet mot Laitaure har man god utsikt över deltat.

Fig. 18. Från trakten av Puoutavaratjvadstället mot Rapadalens mynning. 1 Ritok, 2 Skerfe, 3 Nammatj, 4 Tjakkeli, 5 Haddepakte. A. H. 18 aug. 1915.

Särskilt påfallande från detta håll äro de talrika lagunerna under Tjakkeli.

Från branterna på Skerfe, Nammatj och Tjakkeli ramla ofta ned stenar, i synnerhet vid snösmältning och under långvarigt regnväder. Stundom förekomma veritabla stenskred, varom talusbildningarna vid bergfoten bära vittne. Vid klättringar på dessa bör man iakttaga en viss försiktighet.

Nästa >>>